frukostdate.blogg.se

Det har gått en (för lång) tid sen vi bloggade om våra frukostdater. Vi har haft dem mer eller mindre regelbundet de senaste 18 månaderna men vi har inte mäktat med att blogga om det. Nu vill vi dock göra ett nytt försök.

 

Vi har idag bokat in en träff varannan vecka fram till jul i våra kalndrar. Om vi inte gör detta så blir det inte av helt enkelt. Vi fyller våra liv (och kalendrar) med en massa andra saker som är bra på sitt sätt. Vi måste dock se till att boka in våra frukostdater för att det är bl.a. där vi bygger vår relation.

 

Vi har bokat in 90 minuter då vi kan sitta ner och prata om det som vi tycker är viktigast just då. Utan att bli störda och inget annat som vi borde göra. Vi vet ju att vi mår bra av att ha dem och det är oxå nödvändigt för oss att få till dem.

För några veckor sen firade vi silverbröllop (25 år som gifta). Det var en mäktig och märklig känlsa för oss båda. Vi är ju båda två drygt 20 år och det känns som om vi gifte oss ganska nyss. Men med tanke på att vår äldsta dotter är nära sitt körkort nu så verka vår uppfattning inte stämma helt med verkligheten.

 

Det har hänt mycket i våra liv sen vi bloggade sist. Förra sommaren fick Jesper möjligheten att jobba i USA men tackade nej då det inte passade in i familjeplanen med semestrar mm. Men efter samtal med Malin och barnen tackade han ja ändå och flyttade till södra Kalifornien i slutet av maj 2016. Med i planen fanns att resten av familjen (Malin och tre döttrar) skulle komma och hälsa på i slutet av juni.

Detta medförde att vi levde åtskilda i en hel månad, vilket vi inte har gjort så länge vi varit gifta och det var en utmaning. Den första månaden var full av avslutningar och fixande för Malin i Sverige och acklimatisering och förberedelser för Jesper i USA.

VI hade 40 fantastiska dagar tillsammans i Ventura och andra ställen i Kalifornen men sista juli var det dags för alla tjejer att åka hem till Sverige. Vi grät floder på flygplatsen i Los Angeles när vi skiljdes åt utan att riktigt veta när vi skulle ses igen. Detta var tungt.

Vi återförenades i Chicago en vecka senare för att vara med på den årliga ledarskapskonferensen Global Leadership Summit i Willow Creek. Vi fick några få dagar tillsammans där innan Malin flög hem till Göteborg och Jesper flög "hem" till Los Angeles. Nu kom den stora prövningen för vi visste inte när Jesper skulle komma hem igen...

 

Vi har aldrig varit ifrån varandra så här länge sen vi gifte oss. Sommaren innan vi gifte oss var Jesper 2 månader i Dallas som en del av hans utbildning på Chalmers. Det finns likheter och skillnader mellan dessa perioder i våra liv. En av likheterna är att vi var åtskiljda en längre period. En av de stora skillnaderna var att för 25 år sen visste vi inte bättre och kände inte varandra särskilt väl. Numera är familjetid (tid med varandra, med eller utan barn) vår absolut viktigaste värdering och ledstjärna. Ändå åkte Jesper till USA i flera månader utan familjen. Hur tänkte vi där?

 

En av skillnaderna var att vi denna gång hade levt ihop 24 år och har tre fantastiska barn som förgyller våra liv. Vi har så mycket mer tillsammans än vi hade då. Det gjorde att saknaden blev desto större. En annan skillnad vara att internet, mobiltelefoner och sociala medier har revolutionerat och förminskat världen. Vi kunde ha kontakt hela tiden. Vi har en familjechatt där allt som händer i familjen dryftas. Tex vad ska vi äta till middag, var är alla, vad håller vi på med. Detta gjorde att Jesper kände sig delaktig i familjlivet på ett plan men oändligt frånvarande på ett annat.

 

Hur gick det då. Jesper kom hem i början av oktober efter att ha varit själv i drygt en månad. Vår äldsta dotter Malva flög över själv och hälsade på precis innan skolan började för att sola och bada lite. Då hann de oxå besöka en TV-inspelning och en konsert med Guns'n'Roses på Dodgers Stadium.

 

Denna upplevelse är för alltid en del i vårt liv men vi kommer inte att göra om den under samma förutsättningar.